Vaknade tidigt. Upp och ut. Pinkade på syrenbusken. Tittade i regnmätaren. Åtta millimeter. Huttrade i mina psykedeliska blå sovkalsonger.Mätte upp 7 påsar Lundgrens Skåne i dosan. Ransonering. För att inte störa tassade jag upp till det lilla krypin som ligger på vinden. Medtog filt. Juli huttrar.Tog fram Frank Jaegers "Drömmen om en Sommerdag". Bitvis en … Fortsätt läsa Drömmen om en sommardag.
Sången om absolut ingenting
Som gamle Paulus sa: ”Ty vilken människa vet vad i människan är utom människans ande, som är i henne”. Han sa mycket strunt också Paulus. ”Tige i församlingen” och sånt. Jag har inte tatuerat hans namn i rumpan och jag tillhör inte fanklubben. Jag är inte såld… Men det där om vår ande gillar jag. … Fortsätt läsa Sången om absolut ingenting
Landet ligger stilla
Landet ligger stilla. Det är bara vi som rör oss. Vi som föds och dör. Vi som konstruerar och slår ihjäl. Vi som älskar och hatar. Landet ligger stilla. Nästan stilla ligger det och finns här runtomkring oss. Vi kan ta på detta land och det är som allra vackrast kring midsommar. Karlqvistens hölada, den … Fortsätt läsa Landet ligger stilla
Var kommer man egentligen ifrån?
Man tror att man vet vem man är. Man går runt i något slags visshet. Har sina rötter och sin historia. Vandrar runt i sin världsbild och vet hur allting hänger ihop. Vet vems fel det är att världen är rutten. Vems förtjänst det är att det trots allt är drägligt. Man har sin religion … Fortsätt läsa Var kommer man egentligen ifrån?
Det går ett spöke runt Europa…
Lördag morgon i ett slokörat land. Vaknar i en värld som tittar nerför ett stup. Detta kan gå bra. Det slingrar alltid stigar. Det finns alltid vägar att gå. Vi har gått dem förr. De som vädrar diktatorisk morgonluft kan sätta i halsen. Det har de gjort förr. Det är dropparna av saliv vi undviker. … Fortsätt läsa Det går ett spöke runt Europa…
En fredag då änglarnas vingslag inte lämnar några spår i vår hud…
I tider när virus tar vägen förbi vårt immunsystem. När larmet och stojet får oss att tro att vi står med vår sista lilla slant vid stranden av floden. Den som rinner mörk och hemlighetsfull och där tårpilarnas grenar böjer sig över det mörka vattnet. Där vid den flod där vi väntar på den skrangliga … Fortsätt läsa En fredag då änglarnas vingslag inte lämnar några spår i vår hud…
Kärlek i coronans tid.
Plötsligt stod hon där. Lutad mot sin rullator i den bleka marssolen. Hon lever och hon njöt av värmen. Henne har vi inte sett på hela vintern. Den gamla frälsningssoldaten med en katt som har en avhuggen svans. En svans som jag trodde var en petrifierad bajskorv första gången jag såg den. Hon som har … Fortsätt läsa Kärlek i coronans tid.
En åsna, klister och att vakna med kramp i foten.
Tredje mars Så blev det återigen tisdag i världen och marken var alldeles vit. De gröna gummistövlarna blängde uppfordrande från sin plastpåse i garderoben. Idag blev vi åter vänner. Vaknade i natt med kramp i min vänstra fot. Låg en stund och masserade den. Funderade på alla de människor i denna värld som exakt samtidigt … Fortsätt läsa En åsna, klister och att vakna med kramp i foten.
Skit i auktoriteterna! Tänk fritt!
Det är som ett litet gerillakrig. Jag smyger i min barndoms gränder och prång. Vandrar den där lilla vägen som gick mellan husen på Ängabäcksvägen och Göjegatan. Girar ner mot Ängabäcken och ser kondomerna som ligger på stigen. Cigarettpaketen och de tomma flaskorna Koskenkorva. Osäkrar mitt gevär. Siktar på minnena. Ett gevärsskott rakt in i … Fortsätt läsa Skit i auktoriteterna! Tänk fritt!
Anteckningar om förolämpningar jag utsatts för…
Bitterheten ligger som en sliten filt över våra liv. En trådsliten sådan där som Viola Gråsten designade åt Tidstrands i Sågmyra. De röda är snyggast. Det blev inte som vi trott. Det har vi lärt oss i ”livets hårda skola”. Livet är sällan som i teveserierna från drömfabrikerna. Det är skevt och det värker i … Fortsätt läsa Anteckningar om förolämpningar jag utsatts för…
