Kärleken är inget sken

17 mars Varje dag bör ha ett motto. Idag är det ”Om det ljusnar vid horisonten är det skenet som bedrar.”   Den formuleringen minns jag från en recension i DN. Det bör ha varit för flera år sedan för det gällde Ian McEwans "Solar". På svenska heter den ”Hetta” men jag har aldrig vågat … Fortsätt läsa Kärleken är inget sken

Långa bollar på Sylve

16 mars Vårkänslor och fotbollarna knoppas i gruset. Om man lyssnar efter riktigt noga hör man fjolårets sparkar och rop som ett svagt sus i blåsten Jag minns - att de satte upp laguppställningen vid idrottsplatsen. Jag var en av Svalövs Bollklubbs absolut sämsta pojklagsspelare. Men jag var stor och jag var back. Ibland fick … Fortsätt läsa Långa bollar på Sylve

Då tar jag återigen ner mitt timglas

Livet är inte enbart en värld av små blommor. Det finns en jävla massa dynga också. Jag vet att den behövs, dyngan, för att allt det vackra ska spira. Men ibland tränger den där gödseln långt över kanten på mina gummistövlar och rinner ner och in mellan tårna. Man klickar fel på det här stora … Fortsätt läsa Då tar jag återigen ner mitt timglas

Friktion och frusna själar

13 mars Måndag med påkopplad autopilot. Vardagslunk med havregrynsgröt och kepsen på skallen.  Käkade lunchbuffé i ensamhet på thairestaurangen. På ditvägen inköp av en tub tandkräm och en Aftonbladet på ”Dollarstore”. En butik lika sorgesam som sitt namn. Av mina 15 minuter med Aftonbladet minns jag att Kim Kärnfalk tror att Robin Bengtsson har goda chanser … Fortsätt läsa Friktion och frusna själar

Att glädja sig åt vattnets mångahanda skiftningar

12 mars ”Änglarnas vingslag lämnar inga spår i vår hud, inte det minsta ärr. Deras ohörbara röster och osynliga rörelser lämnar spår av annat slag: av betydelse eller inte av betydelse?” Jag är en bit in i Tito Collianders självbiografi på sju volymer som gavs ut mellan 1964 och 1973.  Den berättar så här långt … Fortsätt läsa Att glädja sig åt vattnets mångahanda skiftningar

Mellanspel en lördagsmorgon

11 mars. Det knastrar i vardagsrummet. Inte av brasa i kakelungnen utan av Cabalina som tuggar ben.  Lever ett ansträngande liv som hundvakt. Vaknade tidigt av att fanskapet stod vid min säng och tittade uppfordrande. Är inte van vid sådant men kom upp och ut i morgonsolen. Den spred gnistor i rimfrosten. Hemkommen sitter jag … Fortsätt läsa Mellanspel en lördagsmorgon

Om valen Jonas och andra val

Jag har en skulptur av Åke Holm som står och samlar damm uppe på bokhyllan. ”Jona kastas i havet”. Egentligen är den ganska ful men det var min fars ögonsten. Någon gång ska den väl säljas men priset verkar aldrig bli det rätta. Lite som den där Jona kan jag väl känna mig inför valresultaten … Fortsätt läsa Om valen Jonas och andra val

Nåden, nöden och sanningen

Jag lärde mig tidigt att sanningen låg precis mittemellan. I ena ändan fanns kyrkoherde Ove Dahlgrens predikningar i Felestads kyrka och i den andra fanns de där sexberättelserna ur Piff som vi läste i Westessons hönshus. Exakt på millimetern mellan dessa poler låg den. Sanningen. Det finns inget fuktigare än en skånsk landsortskyrka tidigt om … Fortsätt läsa Nåden, nöden och sanningen

I väntan på Yngve

Det var en eftermiddag för så där sex-sju år sedan. Jag satt på mitt dåvarande kontor på Borlänge busstation med utsikt över bussplanen där bussarna kom och gick. Destinationerna var många om än inte särskilt exotiska - Falun, Mockfjärd, Ludvika och Torsång. I väntsalen luktade det mänskliga möten och medhavd smörgås. Udda telefonsamtal brukade kopplas … Fortsätt läsa I väntan på Yngve

Mark Knopler, Florence Nightingale, jag och tanterna på bingon

Lyssnar på Mark Knopfler. Jag hakar mig fast vid hans ljuvliga bagatell ”Radio City Serenade”. Spelar den gång efter gång. ”Every wounded soldier, Needs a lady with a light, To help him through the night” – snälla Florence Nightingale lys med din oljelampa i detta vårt politiska mörker. Badda våra pannor – vi behöver all … Fortsätt läsa Mark Knopler, Florence Nightingale, jag och tanterna på bingon